Jaktreglernas tidiga historia

hunting-rules-early-history

hunting-rules-early-historyFrån början fanns det förstås ingen reglering av jakten. Skogen var öppen för alla och därmed var det fritt att jaga det man ville och förmådde. Först kring medeltiden, när det utvecklades en början till en rättsstat, utformades något som kan liknas vid jaktregler.

Jakten är något av det första som nämns i tidiga rättsliga texter i Sverige. Kring 1200-talet skrevs landskapslagarna och i den äldre Västgötalagen nämns jakten. Här beskrivs bland annat några av de vanligaste jaktdjuren i termer av att den som dödar en hare är den som äger den. Den som driver fram räv är ägaren till den och den som fäller en älg är den som äger denna.

Detta i sig beskriver jakten mer som en fångst snarare än att man dödar djuren på plats. Att jakten omnämns på detta vis antyder dock att jakten var viktig för människor. Lagen antyder även att alla som kan har rätt att jaga och att bytet tillhör den som tagit det. Med andra ord inga typer av skatter eller avgifter för det man fångar i skog, hav eller sjö. Det finns dock i dessa tidiga skrifter vissa regler för björn- och älgfällor. Dessa var självutskjutande spjutfällor, och lagen beskriver hur den som gillrat fällan får böta om någon människa skulle skadas i dem.

På 1300-talet skedde en förändring i lagen. Kungamakten började här ställa krav på jakten. De tidigare privilegierna om att man kunde jaga var man ville togs bort och ersattes av tydliga geografiska indelningar. Detta var främst för att kungahusen själva ville ha egna jaktmarker. Man gjorde även här vissa undantag för “högvilt”. Detta är främst älg, rådjur och hjort. Kungahusen ville dela in jakten och begränsa den “fina jakten” för vanligt folk och endast tillåta jakt på högvilt för de med högre status. Dessa lagar gällde för vissa delar av landet och var ett system som sedan tidigare implementerats av kungadömen i Europa.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *